25 januari – 9 mars 2025

Kello – Konsten är ett mystrium

Minnesutställning för Kello
(Olle Karlsson, 1920–2016)

Konstnären Kello, med dopnamnet Olle Karlsson, var en Ulricehamnskonstnär verksam i en rad olika material. Hans skulpturer, reliefer och bilder är ofta figurativa och präglas av ett personligt formspråk med rötter i folkkonsten. Minnesutställningen i Wärenstams Lilla galleri visar exempel på Kellos arbete inom måleri, träskulptur och keramik och innehåller också tre fotografier från hans hem av den Boråsfödde fotografen Lars Tunbjörk.

I sin ungdom studerade Kello vid slöjdseminariet på Nääs slott söder om Alingsås och i hemstaden arbetade han på Åsundens möbelfabrik och som lärare vid yrkesskolans slöjdkurser. I sin egen verkstad, i ett gårdshus på Stenbocksgatan i Ulricehamn, tog han emot uppdrag med att laga och renovera antikviteter, bland annat allmoge- föremål. När Kello var barn hade hans föräldrar under några år drivit lanthandeln i Gullered, någon mil öster om Ulricehamn, och i vuxen ålder köpte han en stuga i trakten och flyttade tillbaka. Verkstaden inrymdes i ett uthus.

Kellos konstverk är tydligt grundade i handens arbete och är ofta utförda i trä, järnsmide och keramik. Han arbetade också med teckning, grafik och måleri. Både i sin lägenhet i Ulricehamn och senare i stugan i Gullered lade han ner stor omsorg på inredningen. Han snidade ornament i trä och målade mönster i tak och på väggar. Hans sätt att göra hemmet till ett konstverk bygger vidare på traditioner från allmogekonsten men korre- sponderar också med den tidiga modernismens vilja att överskrida den akademiska konstens gränser och låta kreativiteten och den estetiska upplevelsen ta plats i vardagen.

Under flera år hade Kello en födkrok i att göra smidda järnljusstakar som såldes genom olika hemslöjdsbutiker. Han gjorde också offentliga
arbeten till kyrkor och andra byggnader i Ulricehamn och han står bakom stadens kända träskulptur Sten Sture till häst (1973). Skulpturen är ett originellt bidrag till genren ryttarstatyer och porträtterar 1500-talets riksföreståndare i ett grovhugget och enkelt formspråk.

Det var inte bara de visuella konsterna som Kello ägnade sitt intresse utan han formulerade sig också i skrift, bland annat som insändarskribent i Ulricehamns Tidning. Det hände också att han skrev ner tankar i skissblock och på lappar. Dessa koncisa texter ger nycklar till hans syn på konsten. Hans ointresse för allt som är tillrättalagt och konventionellt i skapandet framträder tydligt. ”Bortom de bildspråk vi nu känner måste finnas något intressant”, noterade han på baksidan av ett kuvert; ”det är detta som driver den kreativa konstnären”. Hans mest kända verk är en träplatta med det inskurna budskapet ”Konsten är ett mystrium – Låt den vara det”. Beskrivningen av konsten som ett ”mystrium” är en visionär programförklaring, paradoxalt nog formulerad genom ett till synes anspråkslöst föremål i litet format. I Kellos hem satt plattan monterad ovanför ett dörröverstycke, vilket kan ses i ett av Lars Tunbjörks fotografier. Kellos budskap om konstens oavhängighet skär idag rakt in i den pågående debatten om konstens ökade akademisering och teoretiska barlast. På ett kärnfullt vis pekar hans träplatta på att en annan konstsyn är möjlig.

Kello var framför allt verksam lokalt, men mot slutet av hans liv kom några av hans verk att möta en nationell publik då de ingick i vandrings- utställningen Annan Konst. Hans arbete hade upptäckts av en slump av Borghild Håkansson och Staffan Backlund från Postfuturistiska Sällskapet, en Göteborgsbaserad kulturförening som under många år samlat och ställt ut konst som skapats utanför de stora konstinstitutionern. När de råkade köra förbi Kellos hus i Gullered blev de nyfikna på ett par skulpturer de såg i trädgården, bland annat en älg i metall. En förtroendefull kontakt etablerades och Kello gick med på att låna ut verk till deras utställning Annan Konst, som i olika versioner visades 2009–2010 på bland annat Göteborgs konstmuseum, Liljevalchs konsthall, Bomuldsfabriken kunsthall i Arendal, Norge och Österbottens museum i Vasa, Finland. Kellos formulering om att ”Konsten är ett mystrium” fungerade som motto för utställningen och idag ingår många av Kellos verk i Postfuturistiska Sällskapets samling.

Utställningen genomförs i samarbete med Postfuturistiska Sällskapet. Tack också till övriga långivare samt till Folkets Hus Ulricehamn, som arrangerade en första version av Kellos minnes- utställning i Ulricehamns rådhus våren 2024.

Bilder:

Kello, motiv av blommande träd vid väg, 1975. Olja på spånskiva (detalj).

Kello, skogsmotiv, 1987. Olja på spånskiva (detalj).

Lars Tunbjörk, fotografi av Kello in hans hem, 2007.