Verkligheten sätter fortfarande spår
För att uppmärksamma 50-årsjubileet av den betydelsefulla grupputställningen Verkligheten sätter spår: sju textilkonstnärer visar bilder på Röhsska museet 1975 för Wärenstams under hösten samman verk av äldre och yngre textilkonstnärer som alla arbetar med frågor kring politik, arbete, jämställdhet och yttrandefrihet. Fem av konstnärerna i Verkligheten sätter fortfarande spår – Gunwor Nordström, Sandra Ikse, Elsa Agélii, Bibi Lovell och Ingalill Sjöblom – deltog i utställningen på Röhsska museet 1975. På Wärenstams visas deras bildvävar, broderier och textiltryck tillsammans med verk av ett par andra västsvenska konstnärer – Elsa Pärs-Berglund och Kerstin Olsson – som också tillhörde 1970-0ch 80-talens politiskt engagerade textilscen. I utställningen sätts också de historiska verken i dialog med arbeten av textilkonstnärer som debuterat under de senaste decennierna och på olika sätt låter sina verk beskriva vardags- och arbetsliv eller uttrycker solidaritet med utsatta människor. Bland de yngre konstnärerna i utställningen finns Lisa Juntunen Roos, Carli Halvars, Emelie Röndahl och Anna Olsson.
Verkligheten sätter spår arrangerades i de två största utställningssalarna på Röhsska museet 1975. Utställningen var tillkommen på initiativ av de deltagande konstnärerna själva och de stod också för dess utformning och katalog. Deltagarna – förutom de fem ovan nämnda även Aja Eriksson och Inga Björstedt – visade verk präglades av ett starkt samhällsengagemang. Motiv av kvinnors familje- och arbetsliv i 1970-talets Sverige delade plats med bilder som skildrade och uttryckte solidaritet med befrielserörelser världen över. Konstnärerna flyttade också sina vävstolar, symaskiner och arbetsbord till museet och gjorde om salarna till verkstäder där de turades om att arbeta dagligen och även själva guida besökare i utställningen.
Verkligheten sätter spår, som 1976 även visades på Kulturhuset i Stockholm, fick stor uppmärksamhet och blev en manifestation både för textilkonsten, kvinnorörelsen och 1970-talets breda samhällspolitiska engagemang och dess globala utblick. I efterhand har utställningen också uppmärksammats som ett pionjärprojekt inom det institutionskritiska fältet. De annars stillsamma utställningsrummen gjordes om till produktions- och mötesplatser där besökarna fick känna på de textila materialen, samtala med konstnärerna och se nya verk växa fram i vävstolar och på arbetsbord. Konstnärernas förhållningssätt till museet och publiken föregrep både kritiken av ”den vita kubens” sterila museimiljö och vår tids strävan efter interaktiva konstupplevelser. Begrepp som självorganisering, nätverksbyggande och konstnärliga allianser – ofta förekommande i dagens konstdiskussioner – är också självklara hållpunkter i en beskrivning av hur gruppen bakom Verkligheten sätter spår bedrev sitt kollektiva arbete.
Utställningen Verkligheten sätter fortfarande spår innehåller verk inlånade från Röhsska museet, Göteborg Konst, Borås konstmuseum, Textilmuseet, de deltagande konstnärerna själva samt privata samlingar. Till utställningen görs en tryckt katalog.
Verkligheten sätter fortfarande spår ingår i det publika programmet GIBCA Extended som hösten 2025 genomförs i samarbete mellan Göteborgs Internationella Konstbiennal och ett stort antal lokala och regionala konstplattformar i Västra Götaland. Den 13:e upplagan av Göteborgs konstbiennal (20 september –30 november 2025) har konsthallen Röda Sten som huvudscen och ställs samman av den tyska curatorn Christina Lehnert under rubriken a hand that is all our hands combined. Biennalen fokuserar på solidaritetshandlingar och nätverkande samarbeten inom konsten, teman som är centrala också i utställningen på Wärenstams.
Bild: Gunwor Nordström, Arbetskamrater II, 1974, gobeläng. Tillhör Göteborg Konst. Foto: Göteborg Konst.
Gunwor Nordström är en av flera konstnärer i gruppen bakom Verkligheten sätter spår 1975 som har koppling till Borås och Sjuhäradsbygden. I sina båda bildvävar Arbetskamrater I och Arbetskamrater II, som båda ingick i utställningen på Röhsska museet 1975 och nu lånas in till Wärenstams, skildrar hon kvinnliga industriarbetare inom tekoindustrin i sin hemstad Borås.
