Kerstin Bille – Surrealistiska collage

Drastiska, oväntade kombinationer av motiv präglar de collage som konstnären Kerstin Bille (1918–2010) utförde i stor mängd men sällan visade utanför den nära vänkretsen. Merparten av collagen är utförda under 1960-, 70-talen och 80-talen och materialet kom ofta från internationella tidskrifter som Life, The New Yorker och National Geographic liksom från reklamblad och konstböcker. Kerstin Bille var självlärd som konstnär men var tydligt inspirerad av den collage- och fotomontageteknik som hade utvecklats av dadaistiska och surrealistiska konstnärer som Kurt Schwitters, Max Ernst, Hannah Höch och Endre Nemes. Det som ger hennes verk en särprägel är hennes djärva sätt att arbeta med färger och den skicklighet med vilken hon för samman äldre och modernt bildmaterial till en gåtfull och suggestiv helhet. Förhållandena mellan barnet och världen liksom mellan människan och djuren hör till hennes återkommande teman, tillsammans med motiv och symboler som anspelar på erotik, religion och mat. Utställningen i Stora galleriet på Wärenstams låter oss upptäcka en överraskande bildvärld som är egenartad och inspirerande.

Kerstin Bille ställde i stort sett aldrig ut sina verk, troligen av rädsla för att få negativ kritik. ”Hon hade en absolut motvilja mot att bli styrd, instängd, tillrättavisad och bedömd”, enligt systerdottern Maria Gyllenhaal. Efter Kerstin Billes död år 2010 hittade släktingarna runt 1200 collage av hennes hand, nästan alla utförda i storleken 40 x 52 cm vilket motsvarar formatet på det skrivbordsunderlägg hon arbetade vid. Konstnärens ointresse för att visa sina verk och det till synes maniska och repetitiva i hennes arbete gör att hon kan räknas till särlingskonstnärerna. Idag framstår hennes efterlämnade bilder som något av en okänd skatt som väntar på att uppmärksammas av en större publik.

I en efterlämnad självbiografisk anteckning mindes Kerstin Bille att hon gjort sitt första collage som barn, ”när jag låg sjuk och och i en skrivbok målade upp ett enkelt landskap eller interiör och sedan satte dit figurer som jag klippte ur Allers”. Det blev ”oväntade möten, reaktioner i ansiktsuttryck – jag minns att jag skrattade för mig själv när jag gjorde det.” Sin senare collageteknik beskrev hon som att ”utgå från en bild som jag sedan bygger vidare på och när det är färdigt har ursprungsbilden blivit överflödig. [—] Ofta är det vardagliga ting som laddas genom att kombineras med något oväntat. Men jag vet sällan vad slutbilden ska bli.”

Ett urval av collagen visades av galleristen Louise Lidströmer i en uppmärksammad utställning i Stockholm 2017. Kritikern Annika Nordin poängterade i Dagens Nyheter konstnärens särskilda intresse för att skapa bildmässiga kontraster: ”Bländade skönhet och krig. Lyx och fattigdom. Djur, natur, miljö och katastrofer. Organiska former och mekaniska. Livets begynnelse och människans utsatthet. I Kerstin Billes hissnande universum mixas brännande existentiella frågor med vass civilisationskritik.” Dan Backman skrev om utställningen att det var ”bilder med ett myllrande liv mellan dröm och uppvaknande” och att en del av dem skulle ha passat som LP-omslag till 1960- och 70-talens undergroundrock. Efter presentationen i Stockholm visades Kerstin Billes collage också i samlingsutställningen Mystrium på Strandverket konsthall i Marstrand 2017 och på Trollhättans konsthall samma år.

Kerstin Bille växte huvudsakligen upp i Djursholm och studerade som ung klassisk fornkunskap vid Uppsala universitet, där hon tog en fil kand-examen. På fädernet var hon bördig från Borås och tillhörde en akademisk släkt där det fanns flera starka kvinnoförebilder. Under barndomen vistades hon ofta hon sina farföräldrar, det kända Boråsparet Thor och Leonore Odencrants som bodde i den dåvarande Annelundsvillan, vars stengrund fortfarande kan ses i Annelundsparken. Thor Odencrants var häradshövding och ledamot av stadsfullmäktige och kyrkorådet. Leonore Odencrants var en framstående rösträttsaktivist, styrelseledamot i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och ordförande för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Borås. Kerstin Billes faster, läkaren och den frisinnade politikern Elin Odencrants, ”den cyklande doktorn”, var också en känd Boråsprofil.