3 december 2022 - 5 mars 2023

Eva Hild, Sven-Erik Johansson och Roj Friberg

Välkomna till en utställning där vi kan se verk av Eva Hild, Sven-Erik Johansson och Roj Friberg tillsammans.

 

Vernissage 3 december kl 12–16

Sune Nordgren inviger utställningen kl 13.30

 

Eva Hild

Evas skulpturer präglas av lätthet, styrka och skörhet på samma gång. De organiska formerna är frusna ögonblick av rörelse där ljuset samspelar och leker kurragömma med ytan i en dualistisk dans.

Eva föddes 1966 och utbildade sig på 90-talet vid Valand, Göteborgs Universitet och Konstskolan Gerlesborg.

Hennes konst har visats på utställningar både i Sverige bland dem Röhsska, Höganas och på Öland. Internationellt har hon haft utställningar i Belgien, Tyskland och USA.

Evas skulpturer finns i det offentliga rummet i Fristad och vid rådhustorget i Borås. Bland muséer som har hennes verk märks Nationalmuseum Stockholm, Industrimuseet Oslo, Judiska museet New York och Museum of Modern Ceramic Art, Gifu, Japan.

Roj Friberg

Rojs konst för oss in i en ofta mörk och apokalyptisk fantasivärld. Här skildras maktutövning av stenansikten som möts. Ibland får vi vandra med i underjordiska landskap.

Roj Friberg föddes 1934 i Uddevalla och var verksam i Veddige från 1969 till sin död 2016.

Han utbildade sig vid Konstskolan Valand och Slöjdföreningen, Göteborg.

Roj Fribergs verk finns till exempel representerade på Moderna museet, Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Helsingfors museum, Nationalgalleriet i Oslo, Trondheims museum, Norge och på Akureyri konstmusem, Island.

Roj har även utfört offentliga utsmyckningar: Östra sjukhuset, Göteborg, Palaestra et Odeum, Lund, Rådhuset Halmstad, Högskolan för scen och musik, Göteborg och Unionsmonument, (brons och järnskulpturer), Kalmar.

Rojs arbete förutom konstnärskapet var även bokillustratör, scenograf, samt ledamot av Statens kulturråd.

Sven-Erik Johansson

Även i Sven-Eriks bilder får vi följa med till en surrealistisk värld. Vi möts av former, färgsättningar och varelser som vi aldrig sett tidigare.

Sven-Erik Johansson föddes i Borås 1925, flyttade till Örby 1959 och gick bort 2020. Han utbildade sig bland annat vid Valands konsthögskola på 1950-talet.

Sven-Erik Johansson finns representerad på bland annat:  Museum of Modern Art, New York, USA, Metropolitan Museum and Art Center, Miami, USA, Tel Aviv Art Museum, Israel, Moderna museet, Stockholm, Göteborgs konstmuseum.

Exempel på hans skulpturer kan bland annat ses utanför konstmuseet i Borås och på torget i Kinna.

 

Tre olika världar – eller samma?

Att följa konturerna på en skulptur av Eva Hild är som att låta sig falla. Jag har jämfört det med när Alice faller genom kaninhålet ner till Underlandet. Man accepterar fallet, nästan njuter, fastän man inte har en aning om hur man ska landa.

Eva Hild knådar, tvingar och smeker fram former som finns i leran, som hon anar och framkallar. Men det finns ingen början och inte heller något slut. När en form stannat upp mellan hennes händer, föds nästa som om det inte fanns något val. Så när hon upptar arbetet på  morgonen fortsätter hon där hon slutade kvällen innan, mitt i en sväng, en bula eller ett hål. Inte bara handen, utan hela kroppen, är lika närvarande i arbetet i hennes verkstad som i vår upplevelse när det väl är avslutat. Så fortsätter det. Man låter sig hänföras och väntar med spänning på vad som ska uppenbara sig runt nästa krök. Man blir stor och man blir liten och man dras in i vindlingar och krumbukter.

Eva Hild är omgiven av två lika angelägna konstnärer, Sven-Erik Johansson och Roj Friberg, som båda uppfann sina världar, helt annorlunda den vi känner som Vardagen. Kanske inte Underlandet, men fantastiska världar. Ganska skruvade, så det gäller att vara på sin vakt. Till skillnad från Eva Hilds värld är man inte lika säker på att resan ska sluta behagligt. Det finns så många läskiga typer i Johanssons värld. Ragnar von Holten kallade dem ”groteska figurer, handfasta människo– och fågelrobotar” och ”hans värld är varken en medeltida eller en historisk värld… den har fått drag av science fiction”.

Roj Fribergs underland är inte lika bortom, han har kvar ett ben i vår gemensamma tillvaro och han tror fortfarande på att man kan göra något åt den. Tidigt förde han in i sin konst en kritik mot allt som ”förminskar människan och hennes betydelse i tiden och rummet”. Han trodde på den ”kreativa källan”, precis som Lewis Carroll, och att vi ”hela tiden omedvetet eller ofrivilligt deltar i en skapelseprocess”, en uppmaning att både upptäcka och uppfinna världen, på nytt och på nytt.

Tre angelägna konstnärer som redan är väl representerade i samlingen, men där nya verk tillkommit. Kanske kan man finna någonting gemensamt mellan dem, utöver att de alla har anknytning till Sjuhäradsbygden. Som att deras världar kanske möts någonstans där långt bortom Spegellandet.

Sune Nordgren