Roj Friberg föddes 1934 i Uddevalla och var verksam i Veddige från 1969 till sin död 2016.

Roj utbildade sig vid Konstskolan Valand och Slöjdföreningen, Göteborg.

Hans verk finns representerade på Moderna museet, Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Helsingfors museum, Åbo museum, Skissernas museum, Lund, Nationalmuseum, Stockholm, Gävle, Linköping, Norrköping, Västerås, Örebro och Malmö museum, Nationalgalleriet i Oslo, Trondheims museum, Norge, Akureyri konstmusem, Island.

Roj har utfört en rad offentliga utsmyckningar: Östra sjukhuset, Göteborg, Palaestra et Odeum, Lund, Rådhuset Halmstad, Högskolan för scen och musik, Göteborg, Unionsmonument, (brons och järnskulpturer), Kalmar.

Han arbetade även som  bokillustratör, scenograf, samt var ledamot av Statens kulturråd. Bland hans utmärkelser märks Prins Eugen-medaljen, Unga tecknares 1:a pris, och han blev 1998 den första konstnär som tilldelades, den 1995 bortgångne konstmuseichefen Tomas Lindhs, stipendium.

Martin Nicolas Friberg skriver:

Ett drygt halvår efter Rojs frånfälle sitter jag med gamla tidningsurklipp, ofta recensioner, ibland någon intervju; de ligger utspridda på bordet gulnade och spröda, jag läser och försöker sortera bland årtiondena. Finns det några typiska tidsmarkörer? Det är klart att det gör, men inte så starkt som man skulle kunna tro.

Det finns några meningar, citat som återkommer i intervjuer från tidigt sjuttiotal till nittiotal, det tydligaste ”Fantasin är kärlekens syster” och så ”Mörker är inte, är endast brist på ljus”. I en artikel läser jag: ”Fantasin är ett mäktigt vapen och den behövs om vi skall lyckas bryta oss ur den doktrinära andrahandskunskap som drivit oss till främlingskap och ensamhet och social förvirring”. Det sista citatet är från en intervju 1979 av Brit Swedberg i GT. Roj trodde fullt och fast på konst i hela sitt liv.

”Konsten är en kunskapsväg” skrev han i anslutning till en utställning i Västerås 1976, det där sista är det många konstnärer som har sagt, men för Roj var det inte bara en fras utan mycket allvarligt menat. Roj visste att den goda bilden skulle frigöra människan, locka fram humorn, glädjen och insikterna. Roj anklagas ibland för svartsyn, att han var en dystopisk visionär, och det är klart att många av hans bilder visar upp en dystopisk vision; som en varning till oss alla om vart vi kan vara på väg om vi fortsätter på den inslagna vägen. Men det är inte Roj som skall anklagas, han är bara budbäraren, konstnären. Konsten är en kunskapsväg.

Det finns så mycket vackert att se i Rojs bilder, de dramatiska bergen, de böljande skogarna, de fräsande haven med sin gröna sälta. Roj vill verkligen säga oss: Se på allt, det är vackert!
Ta vara på tillvaron.